Det har under den senaste tiden blivit rabalder kring titeln på min föreställning
”En negers uppväxt”.
Föreställningen är en öppen, humoristisk och ärlig berättelse om mitt liv, min resa som svart kvinna från 70-t Sverige till i dag. I föreställningen tar jag på ett subjektivt sätt upp rasism, utanförskap och hur jag har tacklat dessa situationer.
För kritikerna är inte innehållet i min föreställning intressant utan vad man har blivit upprörd över är ordet ”neger” och att jag står leendes under detta ord. Tanken med mig leendes på en affisch iklädd Sverigedräkt är att jag är en stolt svensk, ingenting annat!
Som komiker tänjer man ibland på gränserna, jag vet att n-ordet är laddat men jag hade ingen aning om att det skulle få de här starka reaktionerna. Det var kanske naivt av mig men jag trodde att man skulle förstå humorn och ironin kring att en svart kvinna har den titeln på sin föreställning.
Självklart tar jag upp ordet neger i föreställningen, jag har ju trotts allt vuxit upp med det, jag gör upp med det och jag uppmanar ingen att säga det!
Jag anser att debatten har blivit fel i det politiskt korrekta Sverige, vi jobbar med att ta bort ett ord men attityden gentemot mig som färgad är densamma oavsett om n-ordet nämns eller inte. Jag vill komma åt att vi ska förändra vår attityd gentemot människor med annan hudfärg och bakgrund.
Om vi ser på folkgruppen Romer, de kallades för Zigenare när jag växte upp, det har vi ändrat på, men hur behandlas romerna i dag? Se på romernas situation i Frankrike, har de fått det bättre för att vi kallar dem för romer? Har synsättet och respekten mot dem ökat? Nej de har den inte, eftersom synsättet och attityden gentemot romerna är precis den samma i dag som förr, det enda vi har förändrat är hur de tilltalas under tiden som de förnedras, diskrimineras och förtrycks.
Samma är det för oss svarta, även om vi tar bort alla n-ord från och med nu och för alltid så kommer synsättet och andras sätt att bemöta oss vara detsamma. Min filosofi är att vi ska lägga tonvikten vid människors handlande och attityd gentemot varandra.
Rasism är svårt och det är lättare att debattera ett ord än att prata om de subtila rasismen som finns i Sverige och som gror för varje dag.
Jag tycker att det är sorgligt att år 2010, så lägger andra männsikor ner massa energi på att smuts kasta dig och din föreställning. De människorna skulle egentligen lägga sin energi på de människor som verkligen är rasister. Kanske kunde de lägga lite energi på att vi har ett samhälle där Sverigedemokraterna kom in i rigsdagen??? för det är inte N- ordet som skapar rasism, det är rädsla. Vi måste sluta vara så rädda för ett ord, i ett demokratiskt samhälle måste vi kunna tämja på gränserna när det handlar om komik.Vi behöver kunna skratt åt det som också är sorgligt/ tragiskt och verkligt. Det hjälper oss att höja ribban på mänskligheten hoppas jag !!
SvaraRaderaBra skrivet! Jag håller med om det där med orden. Fick städarna högre status när de döptes om till lokalvårdare? Knappast. På ett sätt är det bra med anmälningarna för då kanske just denna diskussion kommer till ytan. Jag vill också passa på att rekommendera alla att se föreställningen. Den var fantastiskt bra med en klockren blandning av humor och allvar.
SvaraRaderaMen Marika, har du inte fattat att dessa människor främst vill utöva MAKT.
SvaraRaderaDe trampar lika gärna på svarta som på vita.. och det är väl också ett slags likabehandling, antar jag.
Obegripligt att poängen alls går att missa. En titel - som dels så tydligt anspelar på Gardells En komikers uppväxt - och dels pekar INÅT SIG SJÄLV (du bär frågan personligen) - kan inte vara annat än ett sätt att lyfta frågan. Ironiskt, givetvis men knappast uddlöst. Det är som när lesbiska kvinnor kallar sig själva eller varandra för flator. Det funkar inte att Mona Sahlin gör det. Det är skillnad på om Opera Winfrey eller David Letterman pratar om "negrer". Kontext, mina vänner! Kontext!
SvaraRadera